Tja! Jag tänkte bara nämna att om någon funderar på att skaffa katt, kolla gärna på något katthem i närheten :)
Jag jobbar själv volontärt på ett, varje måndag och kan konstatera att det verkligen kan dyka upp nästan alla sorter, åldrar och personliheter, så det är alltid värt att kolla, även om du letar efter något specifikt.
Generellt (kan ju inte svära på att alla katthem har denna rutin, men alla jag känner till) är dem även idmärkta, vaccinerade och kastrerade, vilket ju är positivt för dig som skaffar katten.

:)

Detta är enligt min mening det största problemet mänskligheten har, oavsett tid och plats.
Då det är grunden för konflikter.

När vi identifierar oss som en del av en grupp blir automatiskt resten "dem andra",
Än mer när det är en annan grupp.

När vi tänker på några som "dem" istället för "vi" slutar vi se dessa som människor, individer, personer osv.

Vilket är hur vi kan utföra brutala handlingar mot en soldat från motståndarsidan, men anser det otänkbart att göra det mot någon av "våra egna".
På en mindre skala så förolämpar man ju inte dem man identifierar sig med, utan ändast "dem andra".

Det här är något alla människor gör, men min förhoppning är att fler ska försöka vara medvetna om effekten och minimera konsekvenserna av den.

Detta uttalande är enligt mig väldigt roligt, dels då det ofta sägs till personer som inte är troende. Det är inte ett bra hot då, logistikt sett, eftersom personen inte är rädd för något denna inte tror på. Det påverkas inte av hur mycket den som säger det tror.

Sen undrar jag, är det någon som har hittat något i bibeln om en sådan plats, där människor faktiskt kan hamna?

Enligt kristendomen har väl heller inte människor rätt att dömma? Om detta är felaktigt, ge mig gärna något stycke som stärker detta.

Vrede är såvitt jag vet en dödssynd, så om man är troende, varför är man inte mer försiktig kring detta?

Att döma någon på detta sätt är ju att kritisera en av gudens skapelser, hur kan man som troende tro att man har befogenheten till sådant agerande?

Är guden god, älskar människor och är oerhört mäktig?

Allsmäktig är inte ett fungerande koncept, då det är omöjligt att något skapar en uppgift som denne ej kan lösa, eller så finns det något denne inte kan lösa. Alltså måste makten vara begränsad, därför använder jag inte det uttrycket.

Isåfall, hur skulle hen kunna låta någon dömas till evigt lidande? Varför inte bara släppa in alla i himlen? Än mer, varför inte avskaffa helvetet?

Även, hävdar du att hen är god, hur definierar du godhet?

Om du besvarar någon av frågorna, tack, för det gör inte varken präster eller någon annan jag har träffat.

Om du är troende och inte kan besvara frågorna, hur kommer det sig att du inte har tänkt på det?

Detta är skrivet för att öka förståelsen av folk som har add/adhd. Jag beskriver hur en normal morgon är för mig, då medicinen inte börjat hjälpa än. Min upplevelse är inte allas, men jag tror ändå att det kan hjälpa folk att förstå:

Exempel på hur en morgon kan se ut för mig:
börjar göra kaffe, kommer på att jag behöver skriva ut något, fastnar med att redigera det, inser sen att kaffebryggaren inte äns är startad, fortsätter med den, går för att fixa mackor, sätter dem i rosten, inser att jag ska ta medicinen, fastnar med att fylla på dosetten, tar mitt kaffe, ställer ifrån mig det foch borstar tänderna, , inserr att gå på toa, inser att jag höll på med mackorna, brer dem, inser att jag glömt att packa ner något viktigt, fixar det, börjar leta efter var jag ställde kaffet, kommer på medans jag letar att jag aldrig tog medicinen, gör det, letar upp kläder, hittar kaffet, upptäcker att jag inte skrev ut det jag skulle, ordnar det, inser att jag är för virrig, så tar med kaffet och går ut och röker, kommer på att jag skulle kontakta någon, fastnar ute i ytterligare en cigg medans jag gör det. Upptäcker att mackorna bara är halvklara, gör klart dem, märker att mitt kaffe blev kvar ute, hämtar det, försöker hitta någon mapp att lägga de utskrivna papperna i, går och kollar efter deo, kommer på att jag ska hitta en påse till mackorna, hittar plånboken, fastnar med att lägga ner mynten i en spargris, packar ner mappen för att sen inse att jag inte hade lagt in papperna i den, fixar det, hittar en påse till mackorna, går och lägger ner dem, hittar kaffet igen, stänger av datorn, inser att jag inte har någon dricka till frukosten, försöker hitta mackorna, rotar igenom väskan för att se om allt är med, tar en medicin jag hade glömt... osv.
vid slumpmässig punkt avbryts jag av att klockan har blivit allt för mycket, och springer iväg, generellt glömande hälften av grejerna.
Varav jag inser att något av det faktiskt är så pass viktigt att jag inte kan åka utan det, exempelvis plånboken där jag har åkkortet.
Så jag får vända tillbaka, missar bussen, försöker hitta det jag skulle hämta, kommer på annat jag glömt och försöker hinna packa det med, glömande att jag skulle skynda för att hinna nästa buss. Får en panikattack när jag kommer på de, skyndar därefter iväg igen, förhoppningsvis med det viktigaste den gången annars repeteras detta till jag kan åka.

Ja jag har skrivit det på ett sätt som gör det svårt att hänga med, då jag försöker demonstrera hur min hjärna funkar

Generellt så gillar jag att polisen delar med sig av vad dem sysslar med via sociala medier, det ger en mer nyanserad bild av yrket. Så jag tror absolut att det är nyttigt.

Men en sak som känns lite oroande är en attityd som ofta finns i inläggen.
Det är ett vi-och-dem tänkande, där 'dem' är de kriminella. Ja, jag vet att det är individer som har gjort något 'fel', det säger jag inte emot. Men att framställa dem som en annan art, inte människor, eller i milda fall mindre värda människor, är fan långt värre än många handlingar som stämplar personen som kriminell.

Ofta beskrivs ageranden, men inte motivationen, allt för ofta även med onödiga förnedrande/förlöjligande kommentarer.
Om man skriver något i stil med "tog fast en person för fortkörning, denna beklagade sig över att hen inte hade råd, men då var det var ju väldigt korkat att köra för fort om man ville använda pengarna till annat", det är inte ett exakt citat, men ja, något liknande har jag faktiskt sett i facebook flödet.
Kan det funnits ett skäl att personen skyndade? Jo, sannolikt. Ett exempel så kan personen mycket väl vara påväg till ett sjukhus för att besöka någon vars tillstånd är akut, oron över risken att faktiskt inte hinna träffa personen skulle kunnat vara skälet till att gasa på. Personen kan likväl bara viljat komma hem till middagen. Problemet är att vi inte vet. Men istället får vi veta att personen är korkad... VARFÖR?
Samt att polisen visar att personen inte förtjänar någon sympati.

Denna typ av agerande bör ifrågasättas oavsett vem det kommer ifrån, men än mer när det kommer från aktoriteter, som sprider detta till befolkningen och baserat på kommentarsfälten som föreslår dödstraff för saker som snatteri (tyvärr överdriver jag inte), så får attityden fäste. Att stärka det sättet att tänka är förbannat farligt, har man makt bör man även ta sitt ansvar, inte bidra till problemet.

Så idag gick det rätt bra,
normalt jobbar man 4 timmar, men jag slutade en timme tidigare och ca 30 minuter gick på rökpauser.
Så 2, 5 timmar, Timlönen landade på ca 225kr.
Vilket är rätt skönt.
Dessutom fick jag en tydligare jämförelse på högsäsong vs lågsäsong.
Jag hade nämligen gått på samma ställe i somras (lågsäsong), då tillsammans med en annan person, vi lyckades gemensamt sälja 9 totalt, idag gick jag själv och det är högsäsong, sålde 37st.

Därefter skulle jag få ett nytt område, men kände att jag var så pass nöjd med dagen att jag istället valde att sluta.

På så vis fick jag även tid till att handla, vilket behövdes, då jag inte har haft nästan något hemma.
Ännu mer nöjd när jag efter insåg att jag har över 100kr på mig, (en del av dagens inkomst kommer in nästa vecka, samt att jag ska växla in euro en person betalade med), och jag har allt jag behöver just nu.
Dessutom är det den 25e imorgon, vilket innebär att jag får studiemedlet också :)

Att det är löning imorgon gör också att jag är ännu stoltare över min försäljning idag, då det är rätt vanligt att folk inte har råd just idag.

Så generellt nöjd och dessutom en höjning av självförtroendet :)

Jag vill forska inom kognitiv neurovetenskap när jag blir äldre.
Hjärnor och allt vi inte vet om varför dem funkar som dem gör fascinerar mig.

Dagens metro hade detta lysande exempel:

Varför kan hjärnan bli övertygad om att den är död? Det känns ologiskt att den kan tänka sig att den är död, när död hade betytt att den inte kunde tänka. .. mycket intressant koncept.

Jag försökte kolla runt lite på bloglovin, för att se om jag kunde hitta något intressant....

Vad hittar jag?

-Modebloggar
-Träningsbloggar

-"mat/bakningsbloggar" (tycks vara majoritet kamoflerade bantningsbloggar)

VAD I HELVETE !?

Personer som får i sig för lite käk kan inte tänka ordentligt...
VARFÖR I HELVETE SKULLE JAG VILJA LÄSA NÅGOT AV DEM?

Även om jag är morbid så intresseras jag heller inte av bilder på skellet med en disktrasa på sig... (disktrasa syftar på att det är ungefär den mängden material "kläderna" innehåller)

Kan fota en tandpetare med olika bitar sytråd... tror det skulle funka... xD