Det är något jag stöter på problem med i vardagen.
Jag är åldersblind, kan alltså inte avgöra ålder via utseende. Men era normer dömer om jag umgås med någon som är för er synbart äldre eller yngre.
Jag tänker inte på kön omedvetet. Men det är tydligen att ragga om man är trevlig mot fel person. Man förolämpar folk om man ber personen med fel fortplantningsorgan om hjälp med någon uppgift osv.
Hur fan är det mig det är fel på?

Är också fel om man svarar ärligt på frågor. Om man pratar mycket när det är något intressant man vill dela med sig av. ..
om man inte tittar på personen man pratar med, även om man tittar på 'fel' sätt. ..

and... I'm the crazy one?

Så....fyller år.
Ålder är inte något jag värderar.
Det är bara hur lång tid jag levt.ett säger inget om det viktiga,
vad jag har upplevt.

Men därför väljer jag att tänka på det istället.

Jag har upplevt världen ur ett annat perspektiv än majoriteten, pga det vissa kallar ett handikapp, eller funktionsnedsättning.
Inget av det känns relaterat till mitt tillstånd.
Jag har aspergers syndrom.
Det gör att jag är nästan imun mot normer.
Jag har högre intelligens än genomsnittet.
Jag använder oftare logiskt tänkande än emotionellt.
Jag är ärlig av naturen.
Jag är introvert, vilket ger mig mycket möjlighet att reflektera.
Jag är naturligt programerad för att specialisera mig inom något.
Priset jag får betala är att jag inte förstår vissa delar av sociala spel.
Jag skulle inte vilja byta. Aldrig.

Jag har även ett faktiskt handikapp, ADD.
Det gör att jag är virrig och tankspridd, fast extremare.
I nuläget medicineras jag däremot, så förutom på morgonen (innan medicinen börjar verka) är det inte ett bekymmer.

Jag föddes och växte upp med individer som jag vägrar kalla familj, då både fysiska och psykiska anfall var en stor del av min vardag. Jag har inte respekt eller kärlek till dem.

Mobbning följde hela grundskolan, varav jag gick 3 olika.
6års-2 i en. 3-5 i en annan och slutligen 6-9. Sista var inriktad på bild och media.

Jag uttvecklade i 11års åldern både självskadebeteende och missbruk av fler saker än dem flesta äns vet finns.

Jag fick via enorm hjälp, från samma individer som hade försett mig med skiten, äntligen bukt med det när jag var 14,5år.
Sen dess har jag varit fri från beroende av annat än koffein och nikotin (båda är kvar än idag).
Har därför svårt när man säger att alla i den världen är dåliga. Dem räddade mitt liv. Jag sökte själv upp skiten, men dem hjälpte mig ur den.

I högstadiet fick jag för första gången vänner i normal bemärkelse. 3st.

Jag hade under en del av den tiden även en ytterst destruktiv individ i mitt liv, våld, hot m.m Men lyckades tillslut även slippa denna.

Via en av mina vänner introducerades jag till animekonvent och fick väldigt snabbt en stor umgängeskrets. Mycket kul började hända i livet.

Fick ett bra förhållande när jag var 16. Men som mycket i tonåren var det inte så långt, men över ett halvår.

Jag började hålla på med lajv och rollspel vilket fortfarande är intressen. Dessa har också hjälpt mig mycket med att bättre förstå sociala sammanhang.

Jobbade ibland volontärt på en ungdomsgård, när dem hade spelningar.

En klasskamrat mördades av sin pojkvän när jag gick 1an på gymnasiet. Klarade inte att gå kvar. Hoppade av. Böt skola och inriktning.

Jag flyttade som 17åring hemifrån.
För att komma ifrån hemsituationen.
Först till en vän, som hjälpte mig med processen.
Sedan till en jourfamilj.
Men fick lämna den någon månad senare pga soc.
Flyttade tillbaka till samma polare, eller ja, hade sakerna där, men varierade sovplats för att inte vara en så stor belastning. Levde på 150 kr i veckan. Samt det min omgivning kunde hjälpa mig med.
Någonstans i denna process hoppade jag återigen av gymnasiet. Det var inte praktiskt möjligt att fortsätta.

Sökte jobb men fick inget, tvingades försöka en 3e gång med gymnasiet, men var inte längre motiverad. Slutade efter några veckor.

Fick en relation. Inte lika destruktiv som den första, men långt ifrån sund. Mer en effekt av mitt dåliga självförtroende, trodde inte jag kunde få något bättre. Sånt håller inte i längden.

I samband med att jag blev 18 skaffade jag 2 piercings och en tatuering.

Bodde hos en polare under någon månad, då vi festade nästan konstant. Tills det spårade ur och en individ pga snefylla försökte strypa mig, polis ingripande som ledde till att hen hamnade på akut psyk. Packade ihop och drog.

Ytterligare ett förhållande, började i vänskap och vi blev aldrig riktigt ett par beteendemässigt. Vart konstigt och tog därför också slut.

Fick äntligen när jag var 19 hjälp med en fysisk åkomma som var medfödd. Det gjorde väldigt mycket för mitt mående, därifrån fick jag även slutligen remissen att göra utredning om aspergers syndrom och add. Diagnoserna fick jag slutligen när jag var 21.

Jag och några vänner bildade bandet jag fortfarande är sångare i runt våren 2011.

Under hösten/vintern gick en vän från lajvhobbyn bort pga ett hjärtfel.

Samma kväll som jag hade fått diagnoserna, på valborg, träffade jag världens underbaraste existens, som är min flickvän fortfarande.

I samma veva inleddes behandlingen av min add, vilket innebar att jag till hösten inledde studier igen. Dem håller jag på med fortfarande. Går nu mitt andra år, äntligen.

Jag började på hösten 2012 även jobba volontärt på ett katthem. Det gör jag fortfarande .

I våras började jag även jobba som dörrförsäljare. Det gör jag också fortfarande.

Så nu har 23år gott, texten ovan täcker inte äns alla livshändelser. Långt ifrån. Men ett litet urval av upplevelser som har påverkat den jag är idag. Det förklarar nog varför jag inte anser att ålder är relevant. Finns folk som upplevt mindre än det jag skrivit på dubbelt så lång tid. Finns även dem som är yngre än mig men som upplevt mer.

Jag vet att mycket i mitt liv ses som hemskt, men jag är nöjd med vem jag har blivit och jag hade inte varit jag om jag inte hade upplevt allt det jag har.
Så, jag upplever det värt.

Är positiv till att se vad livets berg och dalbana bjuder på framöver.

På något vänster hamnade jag idag på ett möte där några försöker skapa en skoltidning...
Mycket att göra, väldigt mycket, då det verkar saknas någon klar idé...mer än att det ska bli en tidning...

Och så fastnar jag därför på ännu ett projekt som jag ska få tiden att räcka till...

Men blir en kul utmaning :D

Tiden läker alla sår, säger dem.
Jag håller med om det till stor del,
men vissa ärr kommer alltid göra sig påminda.
Däremot är det en bra sak.
Ärren visar att det är över, man tog sig igenom.

Vill inte fly eller glömma, jag lever.
Jag har kallats för hopplöst fall fler gånger än jag kan räkna, jag förväntades inte leva såhär länge, men jag har motbevisat oddsen och står kvar ovan mark flera år förbi det.

Ingen är ett hopplöst fall och det är aldrig försent att förändra.

Har som uppgift att göra en fördjupning om någon miljöfråga samt presentera förslag på lösningar.

Problemet är att det är ett ämne jag verkligen inte engageras av. Jag känner till massor av problem, även hyfsad koll på lösningar. .. men jag kan verkligen inte hitta något som jag lyckas få något som helst intresse för. ..

Då jag är intresserad av politik, generellt blir uppslukad av alla frågor. .. så har jag verkligen ingen aning hur jag ska göra nu när jag faktiskt inte kan få upp intresset för ämnet. ..

Skulle därför uppskatta ifall någon kan ge mig något förslag, gärna någon förklaring på varför det är intressant osv.
Jag är övertygad om att det måste finnas något som jag skulle kunna bry mig om, men hittar inget. ..

Jag vill forska inom kognitiv neurovetenskap när jag blir äldre.
Hjärnor och allt vi inte vet om varför dem funkar som dem gör fascinerar mig.

Dagens metro hade detta lysande exempel:

Varför kan hjärnan bli övertygad om att den är död? Det känns ologiskt att den kan tänka sig att den är död, när död hade betytt att den inte kunde tänka. .. mycket intressant koncept.

Jag har svartfärgat hår, snakebites, 3 töjningar i öronen, en tatuering på armen, trivs bäst i svarta kläder osv.

Ovanstående information beskriver stilval som jag har gjort.

Men dessa betyder tydligen enligt vissa också:

1. -Att jag är satanist
2. -Att jag är otrevlig
3. -Att jag är obildad
4. -Att jag lyssnar på rock
5. -Att jag är självdestruktiv
6. -Att jag har få om några vänner
7. -Att jag har konstiga fetisher
8. -Att jag är elak
9. -Att jag är ytlig
10. -Att jag röker

Det finns många fler, men jag nöjer mig med dem här sålänge.

Stämmer fördommarna? Går igenom dem:

1. Jag studerade satanismen i mina tidiga tonår, just för att folk hade påstått att jag var det. Jag deffinierar mig inte som det, men jag håller med om delar av filosofin.
2. Jag är faktiskt generellt en rätt trevlig person, försöker oftast göra den extra ansträngningen för att förbättra någons dag istället för att förstöra den.
3. Skolmässigt så har jag mycket kvar, pga ADD som började behandlas allt för sent. Men brukar anses kunnig och intelligent.
4. Korrekt. Lyssnar dock även industrial, ebm, electronica, metall (så gått som alla under genrar), reggea, klassiskt, trubadurer, viss rapp och lite allt möjligt annat.
5. Nej. Jag har varit det, men det är väldigt länge sen.
6. Jag har vänner, mina närmsta är färre en 10 personer, men jag har en umgängeskrets på några hundra individer... så inte direkt.
7. Kanske kan vara någon nivå korrekt. Beroende på vad som är konstigt.
8. Det skulle jag nog inte påstå
9. Då jag knappt kan beskriva utseende på folk då jag inte tycker att det är viktigt... så tvivlar jag på det.
10. Okej, den stämmer ju tyvärr...

Skulle vi kolla samma lista på någon annan som har liknande stilval är det sannolikt att denna skulle ha andra svar.

Världen är inte så simpel att du kan se vad för sorts person någon är.
Du kan egentligen bara avgöra om du gillar personens stil eller inte.

Att dömma folk för deras utseende är korkat.

Men jag har konstaterat att det förenklar min vardag när andra gör det,
För dem som har dömt ut mig är ju inte personer jag skulle vilja ha i mitt liv, ytliga skitstövlar klarar jag mig utan (bevisat genom handlingen).
Jag tar det även som komplimanger. Då det är någon jag verkligen inte vill vara, som påpekar att olikheter mellan oss.

Det här är väl någon slags presentation. ..

Jag är generellt en udda individ,
I vården kallas det för AS, vilket är ungefär det man i övrigt kallar nörd.
Jag är inte så grymt bra på socialt BS,
Men jag har istället mer tillgänglig intelligens.
Jag har generellt sett ett bra självförtroende, vilket gör att man kan uppleva mig som dryg, om det blir jobbigt för dig, använd gärna din tid till något annat än att läsa detta, kanske kolla på en bra film?

Jag kan beskrivas som engagerad. Jag bryr mig väldigt mycket om diverse olika saker och gör alltid saker så ordentligt som möjligt.

Jag tänker och tycker något om allt, samt har ett behov av att uttrycka åtminstone någon procent av det. Därav sysslar jag med många kreativa saker, då det ofta är lättare att uttrycka sig i skapandet än bara i ord.
Däremot skapades den här bloggen för att få ännu en möjlighet att rensa ur lite tankar och dylikt.

Jag kommer skriva om det jag känner för, utan någon direkt röd tråd, mest för min egen skull, därför vet jag inte om det är intressant för någon att läsa, men ni får göra något annat om ni vill, ingen tvingar er att läsa.

Jag garanterar heller inte att jag kommer skriva regelbundet, utan det är simpelt nog när jag känner för det.

Jag gillar att diskutera, därför kommer jag antagligen ha kommentarsfältet öppet på de flesta inläggen.

Politik är något som jag är väldigt intresserad av, är alltid öppen för flera perspektiv på frågor jag tar upp, så även om du inte håller med mig uppskattar jag kommentarer från dig. Däremot så kommer det mycket sannolikt bli en diskussion, och inget är heligt, allt får kritiseras, så var beredd på motargument.

Jag är emot religion, oavsett om det är någon/några gud/gudar eller inte.
Religion är tro utan bevis. Har du ett påstående så får du helt enkelt ta fram bevis för att övertyga mig. Avsaknad av bevis för motsatsen är inte bevis för det du hävdar.
Lyckas du bevisa påståendet så är det vetenskap, inte religion.

Jag har ett stort intresse för psykologi och närliggande områden.

Jag är inte vegetarian/vegan. Jag har däremot provat på att vara det. Det är inte något jag tycker att man bör göra. Om vi slutade äta kött och använda läder så skulle kor inte finnas, kanske någon bättre evolverad version, men ej igenkänningsbar. Att producera fejk läder orsakar utsläpp och skadar fler djur samt mer natur än att använda riktigt läder.
Forskning om att odla kött, utan att något liv behöver tas finansieras av köttindustrin, det är något jag gärna sponsrar.

Jag skulle aldrig kunna kalla mig feminist, då jag faktiskt inte ser löner som en viktigare fråga än exempelvis vårdnaden om ett barn, möjligheten att anmäla misshandel och våldtäkt utan risk att bli utskrattad m.m Det kanske gör mig till ett svin enligt någon, men om så är fallet värderar jag inte personens åsikt.
Jag står för att alla är människor, jag tycker könsorgan är oviktiga i sammanhang där dem inte används. Jag ser inte nyttan med att kategorisera människor, oavsett var dem och deras familj kommer ifrån, vem dem ligger med, om dem föddes med en kuk, fitta, både och, inget alls eller något övrigt alternativ.

Jag står för att man får tro vad man vill, men jag har ingen plikt på att hålla tyst, ge medhåll eller ha respekt för någon.
Tror du på någon gud så är det din rätt. Det är min rätt att anse att du behöver vård om du har en så förvriden världsbild.

Jag är generellt liberal och jag anser allt är okej om alla inblandade är med på det.

Mer om mig kommer nog dyka upp senare, så det här får räcka just nu.

Undrar ni något eller vill diskutera så är det bara att kommentera