Alla är nog den otrevliga skitstöveln någon gång ibland, vem som kan ju ha en dålig dag.
Men oavsett om du har det som livsstil, eller på dåliga dagar kan det vara värt att tänka över hur du beter dig.

Att skälla ut kassörskan på pressbyrån för att SL korten krånglar, tanten med rullator för att hon är långsam, värvaren för att den inte magiskt visste att just du hade ännu mer bråttom än alla andra,
Ungdommar för deras klädstil osv.
Varför gör man sig den extra ansträngningen att försämra någon annans dag?

Sprider du ditt dåliga humör lär det ge dig ett bemötande i samma ton, vilket gör din egen dag ännu lite sämre!

Nej, ni behöver inte le.
Men kanske undvika att aktivt anfalla folk ? :)

Sen kan man ju komma långt med att lägga till trevlighet/hyffs/sunt förnuft m.m
Men det är ju lite överkurs.   

Så, var vaken i tid, men då jag hade förlagt massa saker i rummet lyckades jag ändå missa min buss.
Lyckades hinna med den efter alla fall, så ingen större skada skedd.
På pendeltåget lyckas jag hamna med typiskt klumpiga människor, visserligen störande, men ändå, inte så hemskt fortfarande.
Sen skulle jag byta till buss igen vid centralen, varav jag hade rätt gott om tid, så jag gick för att köpa en kaffe.
En medelålders dam tog däremot ännu mer gott om tid att debattera om busskort med kassören, vilket ju självfallet innebar att jag missade min buss, fick vänta nästan 20 minuter på nästa, i regnet och dessutom kom det en högljudd klass av lågstadie elever.
Någon stans vid denna punkt kände jag att jag inte borde ha gått upp på morgonen.

Men lite väl sent att ångra sig.
Kom fram till skolan, 25 minuter sen.
Hade matte, vilket normalt vis går väldigt bra för mig, men idag var min hjärna ungefär som potatismos, så gick oerhört segt och blev bara mer och mer frustrerad.

Därefter ska vi ha engelska, men läraren var sjuk, vilket betöd att jag inte hade någon lektion 10:10-13:00, försökte plugga, men det gick verkligen inte.

13:00 började vad som kallas "kreativ verkstad", vilket iof var rätt skönt, satt åh pysslade med konstiga lerfigurer m.m och blev väl äntligen lite mer produktiv.

Efter jag hade slutat skulle jag egentligen möta flickvännen, men hon mådde dessvärre inte bra och behövde därför åka hem istället.
Blev sedan en del skumma missförstånd och därav krävande telefonsamtal.

Kombinerat med att det var äckligt mycket människor vid pendeln pga tidigare signalfel, så var väldigt rörigt.
Bytet till bussen därefter gick bra, fram till en onödigt otrevlig äldre dam tvunget skulle sätta sig brevid mig, trots att det fanns gott om platser.

Väl hemma så fortsatte jag och flickvännen att diskutera missförstånden.

Sen skulle jag gå och handla, det ända jag kunde hinna till var den lokala koisken,
Men där fick jag veta att nätet kortläsare m.m använder sig av är nere, vilket innebar att jag varken kunde köpa cigg eller frukost. Då jag bor på landsbygden är det heller inte möjligt att hinna ta sig till någon annan butik.

Jag är löjligt trött på denna dag.

Enligt det fakta jag har lyckats samla så finns allt som är oss i våra hjärnor.
När man dör så slutar hjärnan fungera, varav allt vi är stängs av, vi slutar finnas.
Då det inte finns något sätt för signalerna vi består av att fortsätta skickas kan alltså inte vårat medvetande leva vidare.
Då vi inte finns kan vi omöjligt varken straffas, belönas, bli spöken, återfödas eller liknande.

Det betyder att vår tid är obehagligt kort, vilket absolut kan kännas jobbigt,
men det positiva är att du kan göra det du vill utan att oroa dig för att straffas för det efter.

Jag vill även tillägga att jag absolut skulle önska att jag kunde återse personer som är döda. Tyvärr gör inte min önskan någon skillnad för verkligheten.
Faktumet att dem är borta är hemskt, men det ända man kan göra är att ta vara på sin egen tid på bästa sätt.